Namnet »Eriksdal« förekommer första gången 1861 i en skrivelse till byggnadsnämnden, där fabrikör Erik Silfwerling anhåller om att få uppföra ett antal kompletterande byggnader till det då 200 år gamla tegelbruket, Grindsbruk. En del av tegelbrukets område användes för Stockholms stads första vattenledningsverk.

»I sällskap med förre stadsträdgårdsmästaren Medin styrde vi våra steg till Eriksdalslunden, den lund som genom sitt vackra läge kan förtjäna tillnamnet den ›underbara‹.

Där är äkta bevarad södernatur med bergen osprängda, med pilarna bugande sig långt ut över Årstaviken, med ofantliga häckar av slån, med solen rätt på hela dagen och med en solnedgång så att Eriksdalslunden synes ljus när natten redan fallit på över den övriga staden.

Inne mellan all den vilda natur sågo vi stora sträckor öppen jord – potatisland och tobaksland och en gammal ärevördig lada som var som skapad till redskapsbod åt kolonister.«